Malin ♥ mamma till Engla och Agnes!

Amanda Ljung frågar:  "Hej! Jag är en tjej som läser din blogg och tycker du verkar ha ett intressant liv, men jag har en fråga och rätta mig om jag har fel... Är du hemma i Sverige igen eftersom du inte vill föda i Turkiet eller är det något ang. visumet? För ni är tillsammans, du och din man eller?
Jag har inte en aning, är bara nyfiken. Och du, är ni gifta eller det kanske man inte måste?
Jag har själv en kärlek i Alanya. Det är därför jag frågar så mycket :) Kram"

Hej Amanda! Kul att du läser min blogg, hoppas den är underhållande ;)
Jag och Cengiz är inte gift.. än.. men vi är förlovade. Och det är inte något som strular med visumet, det hela har bara dragit ut väldigt mycket på tiden, lite tråkigt då jag saknar honom otroligt mycket. Skulle ju behöva lite hjälp också då graviditeten börjar bli tung och jobbig nu ;)
Våran dotter Engla är född i Sverige, dels för att jag kände mig tryggare på ett svenskt sjukhus med svensk personal, och dels för att vi tyckte det var bättre att vårat barn skulle bli född här. Och den här gången har vi tänkt likadant. Vart och hur vi kommer att bo i framtiden är inte bestämt än, vi tar det som det kommer :)
Hoppas du fick svar på dina frågor. Lycka till med din kärlek, kram! :) 

Estelle frågar: "hej malin, jag undrar hur du gjorde när du skulle flytta tillbaka till sverige, ringde du någonstans och sa att du är tillbaka, hur fick du lägenhet/jobb så snabbt har du några tips?"

Flytt:
När jag bodde där nere så åkte jag väldigt ofta hit till Sverige och behövde aldrig anmäla min "flytt" till någon myndighet. Så nu när jag flyttade tillbaka hit behövde jag inte ringa till någon speciell :) 

                                                            

Lägenhet:
Jag började titta efter en lägenhet redan i juni då jag var här i Sverige, eftersom jag visste att vi skulle ha en liten bebis till och att mycket kommer förändras då. Jag gjorde en intresseanmälan på den lägenhet jag har idag, och innan jag åkte tillbaka till Turkiet skrevs kontrakt på den. Inflytningsdatumet var längre fram.
Strax innan jag kom tillbaka hit var lägenheten min och mamma hade hämtat nyckeln.
Dagen efter jag kom till Sverige flyttade jag och Engla in i lägenheten och dagen därpå började jag jobba.

Jobb:
Jag hoppade in lite extra och jobbade på Tre Små Busfrön  då jag var hemma i sommras. Det var jätte roligt att jobba med barnkläder, speciellt eftersom man har barn själv :)
Efter att jag åkt ner till Turkiet fick jag ett jobberbjudande av min kusin Theres (butiksägaren), och hon visste att jag skulle flytta hem. Jag är mycket tacksam för den chansen! Annars vet jag inte vad jag hade gjort nu.. kanske hade jag letat jobb för fullt, vem vet :p

                                                                 

Så vad kan jag tipsa om?
Framförhållning! Lägenheten hade jag ju som sagt fixat i god tid för jag visste vad som väntade några månader längre fram.
Att jag fick jobb var nog bara tur ;) Men har man framförållning och visa sin bästa sida ska det väl inte vara några problem. Man kanske inte kan välja och vraka, man får vara tacksam för det man får.

Jag har fatt en fraga.. :)

"Hvilket logo er det Cengis har på sin trøje???"



Det blev inte nagot bra kort och texten syns nastan inte, men det star:
1776 Robin Hills
Tröjan ar ocksa köpt pa affaren Robin Hills.

''Kan du inte berätta hur du o din kärlek träffades o hur det blev så att du flyttade till Turkiet :)''

Jo visst kan jag det :)
Av en ren slump sa blev jag med pa en resa hit till Turkiet/Alanya. Jag pratade i telefon med mamma som berattade att min syster skulle följa med mormor och morfar utomlands. ''Jag vill ocksa'' sa jag och slangde pa luren med mamma och ringde pa en gang till mormor och morfar, som i sin tur var pa vag ut genom dörren fran resebyran. Sa dom vande och bokade en till biljett, snalla som dom ar!

2008-10-01 bar det ivag mot Turkiet/Alanya. Men karleken min traffade jag inte förs den 5:e. Vi var i en guldsmedsbutik för att hamta smycken, 10 min innan vi ska ga darifran kommer en ögonsten in genom dörren.   
Jag lovar att det var det första jag tankte om honom. MEN da ar det sa att mormor och morfar kande honom redan 4-5 ar tillbaka da, dom hade pratat om honom vid flera tillfallen.. men.. jag trodde att dom pratade om en gubbe pa 60 ar, förlat alskling! ;)

Nar vi sedan gick fran guldsmeden, vidare till en kladaffar, sa kom han efter. Han skjutsade oss till en annan affar, gav en massa komplimanger osv. Vi bestammde att jag, syrran och en killkompis skulle följa med honom ut den natten. Pa vag tillbaka fran den har affaren fragar han da om mitt nr.. ''Jag kan ta ditt istallet'' sager smarta jag. Jodu! Han tar ju sjalvklart min telefon, knappar in sitt nr OCH ringer en signal till sig sjalv, sa vips hade han mitt nr.

Vi gick ut med honom den natten och batturen dagen efter (den blasigaste dagen) blev ingen höjdare.             
Sedan traffades vi inte förs sista kvallen, bara nagon timme innan bussen skulle hamta oss pa hotellet. Efter att jag kom hem till Sverige hade vi kontakt pa msn och telefon dagligen. 1 manad senare 2008-11-06 var jag tillbaka 1 vecka till, men da var jag dar för honom! Sen dess har det varit vi.

Att det blev jag som flyttade hit, det bara blev sa. Det var det enklaste sattet ocksa eftersom han behöver visum för att komma till Sverige och det ligger mycker pappersjobb bakom det. Nu ar han egen företagare och driver en resturang har. Jag ar bara hemma med varan dotter Engla pa 9 manader. Om programet Svenska Alanyafruar fanns sa skulle jag kunna vara med dar ;)

Jag ar ingen specialist pa att göra langa historier korta, jag gör dom snarare langre.

Ar det nagot mer ni undrar sa ar det bara att fraga pa, eller om ni tycker jag missade nagot, men det har jag svart att tro, hehe.

Bilden ar tagen fran nov08 nar jag kom för att traffa Cengiz för första gangen